Pelle Olsson – Till BNS och BNÖ-styrelserna.

(Jag väljer att skriva det här debattinlägget bara till BNÖ och BNS-styrelserna, men det får gärna hamna i nåt diskussionsforum på nätet. Jag vet bara inte vart jag ska placera det. Lägg gärna ut det på någon hemsida)

Det är en jättebra idé detta att tävla i berättande och det har bidragit till att popularisera den muntliga berättarkonsten. För oss enskilda berättare som deltagit har det varit häftigt att vara med.

Därför är det viktigt för hela berättarrörelsen att vi verkligen värnar om fortsättningen.

Eftersom det står en lång rad regler på flera hemsidor och eftersom det varit mycket diskussioner, in i minsta detalj, om hur de ska utformas, är jag lite konfunderad över varför de inte följs och varför vissa regler saknas. Eller också är det inte så noga, men då ska alla vara införstådda med att det är lösa boliner som gäller. I vilket fall tycker jag  att förutsättningarna borde vara tydligare. Vi som tävlar – åtminstone jag själv – är fruktansvärt nervösa innan. Jag tror många laddar upp och förbereder sig  långt i förväg. Det går säkert åt flera arbetsdagar att fundera och planera och repetera med klockan i hand.

Jag vet att  det är en "lekfull tävling" . Vi deltar för att ha roligt  – så sägs ju om olympiska spelen och Melodifestivalen också – likafullt är det på blodigt allvar. Det är häftigt att vinna och deppigt värre att förlora.

Följande bör diskuteras tycker jag:

1. Under många tävlingar verkar det inte alls vara så noga att man har anmält sig i förväg. (Det står inget i reglerna om det vad jag vet.) Vem som helst kan hoppa in i sista stund.

2. Det är heller inte nödvändigt att man är medlem i någon berättarförening (vilket står i reglerna) eller har betalt medlemsavgiften.

3. Det är inte sagt någon om åldergränser. Barn och vuxna kan tävla tillsammans.

4. Inga krav på  domarna. Inte sällan kan det vara personer som aldrig hört muntligt berättande förut.

5. Turordningen i finalomgången är inte alltid den omvända jämfört med första omgången (vilket står i reglerna).

6. Om trean och fyran får samma poäng i grundomgången ska de tvingas till en särberättande omgång (enligt reglerna), vilket antagligen minskar chanserna att vinna i finalen.

Jag inser att för mycket begränsningar gör att det kommer för få tävlande, vilket är ett problem på flera orter. Men det kanske också blir roligare att vara med om det är mer ordning och reda?  Man kanske lägger upp taktiken beroende på vilka, och hur många, man tävlar mot.

Samma sak gäller domarna. Det gäller att skrapa ihop fem villiga ur publiken. Inte alltid så lätt. Å andra sidan tror jag att bedömningarna skulle bli rättvisare om domarna är mer erfarna och vidtalade från början. Det blir mindre chansartat för de tävlande.
I finska mästerskapen har man t.ex i förväg utsedda domare, men samtidigt en sluten publikomröstning.
Att väldigt unga kan vara med är förstås trevligt, men blir de bedömda på samma grunder som de vuxna? De kanske vinner på sin charm, och för att de är modiga nog att ställa upp, fast de förlorar måhända på sina svagare röster?

I vilket fall blir bedömningarna svajigare när en 14-åring ställs mot en gammal gubbe.

På punkt 6. har jag ett enkelt svar: låt båda "treorna" gå till final.

Sen vill jag tacka alla som arrangerar Berättarslam! Arrangörer får sällan beröm, bara artisterna. Det är orättvist.

Berättarhälsningar
Pelle Olsson